Goterna

Fyra berömda germanska folk under folkvandringstiden ska alla ha kommit från östra delen av Kattegattkusten: visigoterna eller ektegoterna från Bohuslän, ostrogoterna eller storgoterna från Götaälvområdet och Väst-Götland, gepiderna (Gapts = Gauts = Odins) från Halland, burgunderna från kusten söder om Halland ner till Helsingborg.

Utvandringen skedde 300 – 150 f. Kr. och gick först till Weichels mynning, Hreidgotaland (”goternas land”); namn som Gdansk (Gotiscandsa) och Gdynia (Gotynia) vittnar om att goterna har varit bosatta där. Vid Weichel bodde goterna på Tacitus tid (slutet av det första århundradet) och på Ptolemaios tid (100-talet) under namnet gotoner. Innan år 200 vandrade de över Rokitno ”tröskeln” och Ryssland till Svarta havet, där de etablerade sig i ett enormt rike som sträckte sig norrut upp till Östersjön.

Från år och framöver hemsökte de och härjade Romarrikets sydöstliga provinser; år 251 besegrade de och fälld kejsar Decius, år 269 vann de över kejsar Claudius Gothicus, och under åren 270 – 275 överlämnade Aurelianus provinsen Dacien, varför de hade Siebenburgen, Rumänien och södra Ryssland. Visigoterna hade inga kungar men hertigar (”reiks”) av balternas ätt, och dessa styrde formellt under den ostrogotiske storkungen. Förhållandet var troligen det samma hos gepiderna och (till att börja med) burgunderna.

Bland de största gotiska härskarna är Ostrogotha (ca 300) och Ermanarik, som ska ha begått självmord i en ålder av 110 år då hunnerna gick till angrepp år 375. Efter Ermanariks död fanns inte något samlat gotiskt folk eller rike

Blant de største gotiske herskerne er Ostrogotha (ca 300) og Ermanarik, som skal ha begått selvmord i en alder av 110 år da hunerne gikk til angrep i år 375. Etter Ermanariks død fantes ikke noe samlet gotisk folk eller rike.

Från goterna och deras fruktbara samröre med romersk, grekisk och skytisk-sarmatisk kultur hör ett arv som Odinskulten, runorna, djurornamentiken och eddadiktningen, kulturgods som fördes till Norden med gotiska tillbakavandrare, som kom i böljor åren mellan 100 och 600 e. Kr. och slog sig ned på de stora Östersjööarna.

En av de äldsta runskrifterna hittades i närheten av Bukarest i Rumänien. Runorna är ristade i ring. Inskriften lyder: GUTANI O WI HAILAG.