Aktion T4 – Förintelsen började med funktionshindrade barn och psykiskt sjuka | Psykiatriska Museet, Gertrudsvik, Västervik

Projektet kom att att benämnas Aktion T4. Namnet härrör från adressen till det kontor i Berlin varifrån hela dödshjälpsaktionen administrerades…
— Läs på psykmuseet.se/2013/08/aktion-t4-forintelsen-borjade-med-funktionshindrade-barn-och-psykiskt-sjuka/

Vi åkte på timmervältorna från älvsnipen i Deje

Fabriken i Deje. Gråten. Timmer och virkeshantering när verksamheten var igång. Det gick en linbana mellan holmen Pannkakan även kallad älvsnipen, in till fabriken. På denna bunt med virke som transporterades åkte pojkarna, berättar en man som jag möter vid återvinningsstationen. Denne kommer från Deje, några kilometer norrut. En del av virket som flottades norrifrån i Värmland buntades i sjön Lusten in mot Mölnbacka för vidare färd mot den stora industrin ute på Skoghall. En del gick till Deje.

– Vi satt på stöckera längst ytterst

Industrihistoria i hembygden levererad av en som var med då det hände. Forshaga, Deje.

Crew of Memphis Belle

Reunion

photo by Michael Faley (Back Row: Mel Dart, Conrad Lohoefer, Don Free)(Front Row: Seymour Gold, Glen Kessler, George Jacobs, Ed Jackman)

Wiki

Memphis Belle is a Boeing B-17F Flying Fortress used during the Second World War that inspired the making of two motion pictures: a 1944 documentary film, Memphis Belle: A Story of a Flying Fortress, and a 1990 Hollywood feature film, Memphis Belle. The aircraft was one of the first United States Army Air Forces B-17 heavy bombers to complete 25 combat missions. The aircraft and crew then returned to the United States to sell war bonds.[2] In 2005, restoration began on the aircraft at the National Museum of the United States Air Force at Wright-Patterson AFB in Dayton, Ohio where, from May 2018, it is on display.

Controltowers.Co.uk

Lt Flemming, 323rd BS, 91st Bomb Group (H)

My Dad, Lt Thomas Flemming, was a member of the 323rd Bombardment Squadron, 91st BG at Bassingbourn from August 1944 to February 1945. He flew 35 combat missions, mostly as a co-pilot. He didn’t talk too much about specific missions, mostly about how lucky he was to have made it through.
When he arrived at Bassingbourn in 1944 the requirement was 25 missions and then they could rotate back stateside. When Dad hit mission #23 or so, the Air Force increased the mission requirement to 35. This seems to be reflected in Dad’s logbook where he has numbered each mission up to #25. After that he stopped numbering… it seems to reflect an attitude of ”F**k!, what the hell am I numbering for… when I reach #35 they’ll just up it to 45!” I can understand this attitude, looking at his log the 19th mission was a real punch-up…

Seen “The Memphis Belle: A Story of a Flying Fortress” on Netflix yet?

https://www.netflix.com/title/80119194?s=i&trkid=255824129